Igår gick min avelhanes familjejuveler i graven...frid över deras minne. Han har ju blivit pappa till ett x-antal snygga schnauzervalpar så han har gjort sitt jobb. Man kan ju tycka att det är onödigt på en sån gammal hund men veterinären rekommenderade en kastrering istället för hormonsprutor och dylikt, och när han ändå var tvungen att operera bort "hudtumören" och söva honom så gjorde jag slag i saken. Gissa om jag hade dåligt samvete igår kväll när jag såg den ynkliga hund jag fick med mig hem? Värst tycker han det är med kragen han ska gå med i 10 dar! Han som blir förstenad när han får på sig ett regntäcke..hmmm. Men, men det är bara att bita ihop för både honom och mig (det känns i mattehjärtat). Natten har varit lugn och idag har han varit på morgonpromenad och ätit. Nu blickar vi framåt och hoppas att allt blir avsevärt lugnare i framtiden när både Viola eller grannhundar löper. Det som gnager lite är att jag aldrig får chansen att få någon valp efter min underbara hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar